EN PIKKUPIRU PÅ BLANKVERS OCH ANDRA ROLLER

av Liselott Forsman

Iris Sid och Vincent Saares sökte sig till Steinergymnasiet för att få kombinera studier och kreativitet. Under teateråret 2012 fick de leva ut som Puck (Iris) och Lysander (Vincent) i "En midsommarnattsdröm" i regi av Paul Olin.

Efter sommaren väntade en helt annan process när Seija Metsärinne satte upp sagan "Prins Hatt under jorden". I den var Iris berättare och Vincent prins Hatt. 

Efter de omtumlande och inspirerande upplevelserna vill båda jobba med teater i framtiden.  

***

Vincent

Jag sökte till Steiner för att jag läste i skolans broschyr att man får jobba med teater här. Före gymnasiet hade jag bara jobbat med film.

Iris

För mig var Steiner också ett bra val för man jobbar på ett friare sätt med det kreativa här. Våra två pjäser hade ju också två helt olika kreativa processer.

Vincent

Den friare var nog en En midsommarnattsdröm. Pale lyssnade på vårt eget språk först för att lära känna oss. När vi hade läst pjäsen fick vi repetera utan manuskript och improvisera fram replikerna. På så sätt kom rollerna närmare oss själva.

Iris

Ni fick göra egna tolkningar av replikerna, men som Puck fick jag hålla mig till blankversen. Alla vi som gjorde magiska roller höll texten. Det var massor att läsa utantill. Först kändes Shakespeares språk uppstyltat, men när jag började förstå texten blev det jättepoetiskt. Vi övade fraseringen med Pale och fick det att låta flytande och naturligt, som klingande vatten.

Vincent

Vi jobbade också på att språket sku bli naturligt. Om jag som Lysander tyckte att det kändes fel att säga någonting så fick jag säga det på mitt sätt istället, men jag fick också ta in gamla uttryck från Shakespeares text.  Det blev en bra blandning.

Iris

Jag hade musiken som Pucks magiska språk. Med min tvärflöjt trollade jag fram det magiska i Puck som var en jättespeciell androgyn person.

Vincent

Puck är en liten pikkupiru på blankvers.

Iris

Jo, Puck smyger omkring och har alltid glimten i ögat. Det var en jätteinspirerande roll. Och också om jag hade en dålig dag ”kannustaa” Pale ändå alltid.

Vincent

Jo, han var jättepositiv och det gjorde att man göra mera och bättre för man ville inte ”let him down”.

Iris

Seija var mer bestämd och då lärde man sig helt andra saker. Hon gav lite mera kritik, men det kändes proffsigt och bra att jobba på hennes sätt också.

Vincent

Kanske hur det normalt är för en skådis. Utom att det var ovanligt många bra kvinnoroller. Om man ska jobba som skådespelare är det bra vänja sig med olika slags regimetoder.  I Prins Hatt fanns det som en färdig modell som vi skulle passa in i, men i En midsommarnattsdröm skapade vi föreställningen mer tillsammans.

Iris

Jag var mer fri än er andra i min roll som berättare och jag fick nog igenom egna idéer också. Seija hade en vision om kläderna och vem som skulle ha vilka färger, men vi fick sätta ihop dem, sen kunde hon lägga till en detalj.

Vincent

Pale ville att vi unga atenare sku vara klädda i vitt, men fick vi ha moderna kläder. Jag fick använda mina vanliga egna kläder. Han tyckte de passa bra in.

Iris

 

Teatern är ju som ett pussel, när man börjar förstå hur varje bit hänger blir allt lättare, då lär man sig också texten snabbt.

Vincent

Man kopplar ihop en viss replik men en viss rörelse eller plats på scenen och så minns man den. Kroppen går dit pjäsen vill men samtidigt är man dendär andra personen.

Iris

 

Det bästa är just den där känslan att man blir en annan människa på riktigt.

Vincent

Och på scenen kan man leva många olika liv. 

Iris

Jag tycker också att känslorna på scenen är större än de känslor man har i sitt eget liv. Man måste känna dem på riktigt för att nå fram till publiken. Fast man själv inte skulle ha upplevt något så tragiskt som det man ska spela måste man känna det.

Vincent
Och fast man gör en hur liten roll som helst eller spelar en karaktär alla i publiken avskyr vill man vara den där andra.  Man tar inte sitt vanliga liv med sig upp på scenen.

Iris

Nä, på scenen har man inga skyddsmurar, man bara ger sig hän. Jag har aldrig haft så bra självförtroende som på scenen när man visar något som man är stolt över. Det är jätteterapeutiskt egentligen. Det är befriande.

Vincent

En gång hade jag en liten roll i en långfilm och fick luft i magen just när min scen skulle spelas in, jag tänkte bara på att inte släppa ut ljud när kameran gick, men regissören var jättenöjd. Jag spelade en döende soldat så det kanske hjälpte att jag spände mig.

Iris

Den viktigaste feedback jag har fått var när Seija sade att jag har bra scennärvaro. På scenen handlar det bara om just den stunden, det finns inget annat där, inget före eller senare. Det är härligt!

Vincent

Man har lärt sig massor under det här året, också om sin egen klass. Och så var det ju roligt att lära känna fjolårets tior när de var med i En midsommarnattsdröm. Vi umgås ju fortfarande.

Iris

Det blev också helt klart att om man binder sig till ett projekt måste man vara i tid och vara på plats för det är jättejobbigt för de andra om man inte kan börja för att nån är sen. Jag har också lärt mig hur mycket jag tycker om att vara på scen…

Vincent

Jag vill också fortsätta med teater, ska vi kolla vad det finns för sommarkurser…