MUSIKUNDERVISNINGEN I STEINERSKOLAN

av Mårten Svartström

Som f.d. heltidsmusiker, numera trebarnspappa och hobbymusiker, är det med en blandning av lättnad och avund jag på avstånd kan följa med hur mycket musik mina barn får njuta av och lära sig i Steinerskolan.

Lättnad, för att musikundervisningen är en så viktig del av pedagogiken – den har s.a.s. sin givna plats – men avund för att jag som gick i ”vanlig” skola aldrig antogs lära mig violin från tidig ålder, sjunga i kör eller uppträda inför publik. Fanns det ett intresse för sådant hade man oftast upptäckt det själv, och för att utöva det fick man vänta tills skoldagen var över.

Hade jag t.ex. haft tillgång till ett lika hisnande instrumentutbud som i Stora Musiksalen hade jag säkert aldrig gått hem.

Å andra sidan hade jag fått ge mig till tåls, åtminstone till årskurs fyra, eftersom det före det är Lilla Musiksalen som gäller. Och Mattis violinlektioner…

En gång i veckan, på tisdagsmorgnar, är det obligatorisk violinlektion för klass 3B. Violinläraren Matti, som drar lektionerna och som även ger privatlektioner till dem som vill lära sig mera, hämtar eleverna från klassrummet.

Eleverna är uppdelade i två grupper på åtta barn, och i tur och ordning marscherar han dem till Lilla Musiksalen. Där väntar violinlådorna på dem.

- Alla violinerna är olika, vilket betyder att de blir personifierade. Eleven upplever att violinen som de använder en gång i veckan är ”min violin”. De använder nämligen alltid samma, berättar Matti.

- Därför kanske de också sköter om violinen lite bättre, säger han och tillägger med ett småleende: 

- Utseendet på violinfodralet är givetvis också mycket viktigt.

Barnen öppnar sina fodral, tar fram instrumentet och stråken, och ställer sig i en halvmåne runt Matti.

Och så börjar de, den här gången med A-dur skalan.

Ljudet som fyller det lilla rummet är till en början minst sagt utmanande för ett ovant föräldraöra, men ganska snabbt så vänjer man sig och när barnen kort därefter spelar A-dur skalan i kanon, så är både öron och fingrar uppvärmda och alla verkar njuta.

Violinlektionerna är obligatoriska i årskurs 2 och 3.

På tvåan träffar Matti eleverna först två och två för att se hur de håller violinen och för att ge dem grunderna.

Sedan delar han upp dem i grupper på sex eller sju. Senare kanske han omplacerar dem i grupperna beroende på hur snabbt de lär sig. Man måste givetvis inte undervisa violin i Steinerskolor, men det stöder barnets utveckling och är en viktig del av pedagogiken.

- Enligt Steiner så har violinen mycket kontakt med andningsorganen och är speciellt viktigt för utvecklingsskedet för barn i åldern 8-9. Dessutom utvecklar det motoriska färdigheter, och det finns också undersökningar som visar att det även utvecklar det logiska tänkandet; vissa partier i hjärnan utvecklas bättre om man börjar spela violin under en viss ålder, under 9 år.

- Sedan stöder det även pedagogiken fysiologiskt sett, för i och med att man använder stråken så kommer även andningen in i bilden, man andas med musiken.

Kommer alla barnen gärna på lektionerna?

- De flesta kommer nog gärna, speciellt i början, på tvåan. Men alltefter att lektionerna blir svårare så finns det också de som sedan tappar intresset.

Saga H tycker nog att Mattis violinlektioner är ”helt roliga”.
- Men ibland tycker jag att det är ganska barnsliga sånger som vi spelar, som t.ex. ”Imse vimse spindel”.
Oliver håller med, och tillägger:
- På min klass är det nog Emma och Peik som är mest intresserade av violin. Dom är alltid så där att ”Jee, nu är de' violin!”.
Matti menar att eleverna på klass 3B är så pass musikaliska att de har mycket att få ut av undervisningen ännu:
- De skulle gärna få fortsätta med violinlektionerna ännu efter trean. Men det finns ju så många andra instrument också…

Precis. I årskurs fyra och fem är det inte längre obligatoriskt med violin, och då är det andra instrument som tillåts komma in i bilden. Och då inleds musiklektionerna i Stora Musiksalen med musikläraren Nikolai:

- Fr.o.m. fjärde klass sker undervisningen i Stora Musiksalen. Före det undervisar jag i klassrummen. Då spelar vi flöjt, sjunger och klappar rytmer.

Stora Musiksalen är ett lustrike med mängder av olika instrument, som måste få vilken elev i vilken årskurs som helst att bli ivrig.

- Det finns mycket att arbeta med, många instrument, inte bara att spela på utan även att visa upp. Jag är mycket nöjd.

Är det svårt för barnen att hålla fingrarna borta från alla de här instrumenten?
 

- Ja, man behöver inte vara ett yngre barn för att det skall vara svårt med det. Det kliar i fingrarna på de äldre eleverna också.
För att inte tala om en viss förälder också...

Nikolai, som har en musiklärarutbildning från Sverige, har inte själv gått Steinerskolan och har inte någon speciell Steinerlärarutbildning heller, men han försöker hela tiden lära sig nytt om Steinerpedagogiken och han arbetar tätt med de andra lärarna för att t.ex. hålla koll på vilken period man befinner sig i just nu osv.

- Det som jag upplever mycket positivt är att jag inte behöver kämpa för musikundervisningens ställning här på skolan. Det är en självklar del av undervisningen, och det anses som mycket viktigt av hela kollegiet. Ämnet respekteras och har sin givna plats. Dessutom är ju mängden också större än i en ”vanlig” skola.

Hur skiljer sig musikundervisningen i Steinerskolan från andra skolor?
 

- Rent konkret är det ju främst flöjterna och repertoaren. Steinerskolan har ju en speciell repertoar, alla sångerna är ju mycket specifika. Och flöjten som man lär sig spela fr.o.m. ettan är inte en blockflöjt, utan en Choroi flöjt, som är mycket behagligare i klangen än en blockflöjt. Så även jag har fått lära mig att spela Choroi flöjt, vilket jag inte behärskade innan jag kom hit.

- Från sexan är det ju dessutom obligatorisk kör, vilket ju inte är vanligt i andra skolor!

Upplever du att musikintresset lever vidare i de äldre klasserna?
 

- Absolut. Just nu har vi en skolorkester med elever från årskurs fyra och fem. Det går att göra ganska avancerade grejer med de äldre klasserna för att grunden är byggd, eftersom de hållit på i så många år. Rytmuppfattning och tonsäkerheten är jättebra. Så visst lever musikintresset vidare på något plan.