.jpg)
(foto: Peter Engberg)
Det är aldrig trist på rasterna!
Läs om hur fyra flickor berättar om ett snöäventyr kallat Labyrinten och även lite om den välbesökta gårdsbutiken ettorna driver under tallen på skolgården.
"Vi började för två veckor sedan. Det har varit jättejobbigt och det var bra att tvåorna och treorna hjälpte till i början. Vi lastade snö i bananlådor för att få samma storlek och form på alla snöklossar. Nu har snön nästan förvandlats till glanssig is. Det är roligt för då kan man rutscha ner eller balansera från topp till topp eller gömma sig här inne och speja efter vänner eller fiender.
Om vi inte leker här i labyrinten så brukar vi öppna butiken under dendär tallen där nere. . Vi har ganska mycket kunder. Vi försöker sälja bara ekologiska varor, men alltid får man inte tag på dem. Vi tycker i alla fall att vi har såpass mycket ekologiskt att vi kan kalla vår butik för Naturbutiken.
Idag är Ion en ekorre som vill köpa kottar och också Aran vill vara en ekorre och har en glansig peng (läs: reflexbricka) som han vill ha något gott för. Mineas granbarr är inte granbarr utan smakliga örter som det går åt mycket av i butiken. Olika grönsaker som tomater, ärter och gurkor brukar också köpas flitigt. Butiksförsäljerskorna har ett problem och det är att några äldre pojkar från en äldre klass brukar skämta och vilja köpa "röökin". 'Nå vi säger att vi inte säljer cigaretter. Men nångång ger vi dem en träpinne och så suger de på dem...'.
Butiken kan också få vara indianställe som indianer kan gömma sig i då när ingen leker butik."
Nina Winquist
PS. Det finns ett problem met LABYRINTEN. Det är att ettorna skulle vilja bygga den högre, så hög att den går långt över huvudet (se bilden nedan). Men snön har redan börjat smälta bort i mitten av februari! (foto: Peter Engberg)
