Treorna på sitt första läger!

I Steinerskolan kan lärarna välja att ta ut klassen på sitt första läger redan på trean. År 2007 valde klassläraren Helena Sandell att ta sin klass till bondgården, för att lära nioåringarna om jordbruk och om djurskötsel. Det blev två nätter och två aktiva dagar, med allt från att klippa får, mata kossor, spela fotboll och besöka en kvarn. Nedan rapport från en förälder som var med – för att lära sig ...

Dagarna i Labby var helt otroligt fina! Barnen stortrivdes både i Kaarnaranta, där vi bodde, och på själva Labby gård.

På torsdagen när barnen fått bekanta sig med rummen och lite hoppsa av sig den värsta spänningen åkte vi till Labby (ca 3 km från Kaarnaranta) för att äta lunch och träffa djuren.

Tillsammans med Emilia (gårdens husmor) gick vi ut på ängarna/åkrarna för att få se de betande kossorna ute i hagen lite närmare. Barnen fick räkna hur många kor och kalvar de såg, en av kalvarna var nyfödd. Den såg vi inte för vi fick veta att korna gömmer den nyfödda kalven i två-tre dagar innan de visar upp den.

Inne i ladugården fanns det också en nykomling, och barnen fick fundera ut namn på båda kalvarna, namnen skulle börja på bokstaven Y, Yllätys och Ykkönen.

Bruno klipptes

Fåren var skojiga filurer, de meddelade barnen att de nog gärna ville ha mera gräs, och barnen plockade så gärna. Speciellt till Bruno, som snällt och tålmodigt lät sig klippas av ovana händer. Pälsen var mjuk och skön att värma sina händer i.

Mitt i allt klippande och matande märkte vi att vi var iakttagna av flera par ko-ögon som inte var bakom något staket; kossorna hade rymt från hagen! Vallhunden Roy fick visa vad den gick för, den satte fart på kossorna och i ett huj var de tillbaka på rätt plats.

Under minsta lilla lediga tid spelade pojkarna naturligtvis fotboll. Flickorna hittade gungbrädan på gården, sista kvällen spelade alla tillsammans fotis – det var skoj!

Maten smakade efter en hel dag ute, inget gnäll om den saken. Sömnen kom kanske inte lika lätt, Helana (klassläraren) och jag var däremot helt färdiga.

Barnen antecknar

Torsdagen började med djurskötsel och fortsatte med naturstigsvandring. Juha, bonden på gården, ville visa barnen fåglarnas olika boställen, gårdsmiljön, äng och skog. Barnen skrev upp vad vi hörde och såg.

Omkring gården finns en del arter som tidigare var  vanliga men som idag är väldigt sällsynta, tex sparven. Eftersom det finns kor på gården samlas det insekter i komockorna som sparvarna livnär sig på.

På ängen är en stor sten lockande eftersom den värms upp, och runt den trivs växter och insekter som sen i sin tur lockar fåglar. Vi såg en ruvande svan på nära håll.

Skogen vi gick genom var fylld med mossbeklädda stenar, vackert grönt när ljuset silas genom grantopparna. En paus på ängen i solen och värmen, tillsammans med ödlorna. Pojkarna hittade en gammal boll i skogen och spelet var i full gång (igen).

Nu var det nog trötta barn, det var bastubad och säng och inget fnissande eller tassande hördes den kvällen.

Så kommer mjölet till

Före avfärd ett adjö till djuren och namnförslag för de fyra lammen, två alldeles nyfödda, Villi, Vauhdikas, Pilvi och Hattara.

Vi åkte via kvarnen i Andersböle, där togs vi emot av mjölnaren Bjarne Backman, som var direkt ur en Grimmsaga, grått skägg, röda kinder, vita kläder ... och snäll.

Vi var nog alla jättetagna av kvarnen och dess alla manicker. Av fem sädeslag mal han 29 olika mjöl! En bonde kom med sädessäckar just då vi var där, så vi fick se och höra hur det är när säden blir till mjöl helt på riktigt!

Summasumarum: helt toppen, kanske vi grundar internat i Kaarnaranta alltid för maj månad, och har det som tradition resten av skolåren.

Se hela bildshowen eller plock ur ett elevhäfte från "bondperioden